Tryckluftdrivna lok i Sverige

Varför tryckluftdrivna lok?


Luftlok av Atlas Diesels tillverkning i Långbans gruva.
Foto: Åke Asph


Luftlok av Nyhammars Bruks tillverkning i Nyängsgruvan, Långnäs.
Fotosamling: Mats Freding

Ett tryckluftdrivet lok fungerar precis som ett vanligt ånglok med den avgörande skillnaden att loket i stället för ångpanna har ett tryckluftkärl som laddas från en stationär kompressor.

Loktypen var främst avsedd för drift i gruvor där behovet av dragkraft fanns samtidigt som ångloksdrift var omöjlig. Andra alternativ i början på seklet var eldrift. Problemen med dessa var att antingen blev man tvungen att ha en känslig och farlig kontaktledning i gruvgångarnas tak eller så blev man tvungen att underhålla känsliga batterier som måste laddas ofta och länge.

I gruvorna låg ofta orterna i svag uppförsbacke så att de lastade vagnarna kunde skjutas för hand åt båda håll. Med luftloket kunde flera vagnar dras samtidigt. Sträckorna var ofta begränsade - oftast bara några hundra meter, och ett luftlok kunde fyllas då det ankom till gruvhissen, där tid ändå fanns då vagnarna hissades upp till markytan för tömning.


AB Atlas Diesel


Atlas tryckluftlokomotiv typ L 3 för lågtryck


Atlas tryckluftlokomotiv typ K 1 för högtryck, kompoundverkande.


Atlas tryckluftlokomotiv typ K 3 för högtryck, kompoundverkande.

AB Atlas grundades 1873 och tillverkade redan från början järnvägsmateriel. Sedan bolaget slogs samman med AB Diesels Motorer 1917 koncentrerades tillverkningen till tryckluftprodukter.

Redan i början av 1910-talet startade tillverkningen av tryckluftdrivna gruvlok.

Alla lok var tvåaxliga men de skiljde sig ifråga om effekt, behållarvolym och laddnings/drifttryck.

AB Atlas Diesel marknadsförde sex olika typer av tryckluftdrivna lok. Två typer, L1 och L3 för var avsedda för 7 bars laddningstryck. Två typer, H1 och H2, kunde laddas till 16 bars tryck. Två typer, K1 och K3, var avsedda för 16 bars tryck och hade ett compoundmaskineri med två hög och två lågtryckscylindrar.

Lok av typen L 1 har cylindrarna liggande innanför ramverket liksom det mesta av maskineriet. Endast slidstyrningen har sin styrning på utsidan av ramverket. Loket har ställbar spårvidd mellan 500 och 750 mm, och axelföljden är 1A, dvs loket har en främre löpaxel och en bakre drivande axel. Detta ger en något begränsad dragkraft, men å andra sidan kunde man lagra de främre hjulen på en fast axel. Axeln kunde då krökas och ge plats för maskineriet så att maskineriet sänkas ner lägre i ramverket. Därmed kunde trycklufttanken placeras lägre, vilket gjorde att loket kunde ta sig fram i låga gruvgåar.

Under 1920-talet avvecklade AB Atlas Diesel tillverkningen av tryckluftdrivna lok, men andra tillverkare följde i deras spår.


Atlas tryckluftlokomotiv typ L1, uppmätningsritning.


Motala Verkstad

Motala verkstad tillverkade 11 st luftlok under 1940-talet, alla efter Atlas Diesels konstruktion.

Flera av loken exporterades till Norge, där ett par av dessa enligt uppgift ska finnas bevarade.


AB Nyhammars Bruk

Nyhammars bruk startade sin tillverkning av luftlok 1935 och de tillverkade sammanlagt 12 st luftlok fram till 1945.

Två huvudtyper fanns, NB-1 och NB-3, där NB-3 kunde erhållas med en större (a´ 3 kubikmeter) eller tre mindre (a´ ca 0,5 kubikmeter) separata luftbehållare. Varianten med tre mindre luftbehållare användes där fria rummet i gruvgångarna var begränsad.


Typ NB-3 med en luftbehållare.


Principskiss för typ NB-3 med tre luftbehållare.

Läs mera här:

Förteckning över tryckluftlok tillverkade av Nyhammars Bruk


Luftlok i utlandet

 

Lok för 150 bars tryck med tre luftbehållare.

 

Ett flertal loktillverkare har tillverkat tryckluftdrivna lok. Bland dessa fanns till exempel Porter i USA och Jung i Tyskland.

I utlandet har det tillverkats högtryckslok där luftbehållarna bestod av vanliga gasflaskor för 150 atm tryck och däröver. För att få tillräcklig volym byggdes sådana gasflaskor ihop till "paket". Något sådant lok är dock inte känt i Sverige.


Bevarade luftlok


Atlas 37/1917 i Lakvik.
Foto: © Olov Kalderén


Nyhammarsloket (bakom ett ellok) vid gruvmuseet i Ludvika.
Foto: © Olov Kalderén


Atlasloket vid Konnerudverket utanför Drammen i Norge.
Foto: Ragnar Myrvold

 

Vid Risten - Lakviks Järnväg finns Atlas 32/1917 Långban bevarat.
Även Nyhhammars Bruk 484/1941 finns kvar i privat ägo.

Vid Nordmarksbergs gruva i Värmland finns ett av loken från Långban bevarat under förespegling att det Nordmarksbergs Atlas Diesel 6/1912. Loken lä;r dock ha blivit utbytta och Nordmarksbergsloket ska vara skrotat.

Ludvika gammelgård och gruvmuseum har ett Nyhammarslok med tre lufttankar. Där finns ytterligare några järnvägsfordon med gruvanknytning bevarade (Länken går till Ludvika kommun - Bläddra dig fram till sevärdheter).

Det finns ett luftlok tillverkat av Atlas, renoverat och i drift, vid Stiftelsen Konnerudverkets gruva utanför Drammen, sydväst om Oslo, i Norge).

Det finns flera tryckluftdrivna lok kvar i nu nedlagda gruvor. Det är vanligt att man lämnar kvar slopad utrustning i gruvgångarna sedan brytningen upphört eftersom kostnaden att frakta upp materielen vida översiger dess värde. Som exempel kan nämnas att ett av de tre loken vid Långbans gruva vid nedläggningen lämnades kvar bakom nedrasade stenar. Att idag försöka hämta upp dessa lok får anses som omöjligt. De flesta gruvor blir vattenfyllda då länspumparna stängs av.


Källor

AB Atlas
AB Nyhammars Bruk - Sala International
SJK Småbaneavdelning
Skriften "Loken vid RLJ" utgiven av Museiföreningen Risten - Lakviks Järnväg.
Åke Asph.


Materialet på denna sida är sammaställt av Olov Kalderén i september år 2000.

© Olov Kalderén, 2000 - 2012